Tror minsann att jag lyckades springa i 23 minuter idag innan jag var tvungen att slå av på tempot (haha så kan man ju se det. Innan jag var tvungen att gå alltså). Mycket längre än förut. Fast tempot var inte så mycket att hurra för. Har man skrämmande telefonsamtal att tänka på så går det tydligen att komma mycket längre! Sen så visade det sig att jag skulle maila istället. All denna oro i onödan. Fast om man tar ut den på löpiningen så är det kanske inte i onödan?
Fotosöndags tema Kärlek

